Jag ramlade över ett citat av Stig Claesson som jag tycker mycket om. Det handlar om att skriva böcker.

”Jag skriver en titel på första sidan. Sen letar jag reda på ett citat som någon annan skrivit, ett citat som passar till titeln. Citatet skriver jag på andra sidan. Det är på tredje sidan som jag måste tänka mig för jävligt noga.”

Från 1994 till 2014 skrev jag nästan varje dag. Som anställd dagstidningsreporter brukade det bli två till fyra texter per arbetsdag, som anställd kvällstidningsreporter det dubbla. Som frilans skrev jag under ganska lång tid en text om dagen. Den behövde ju till skillnad från de texter jag skrev som anställd också säljas in, så det försvann mångdubbelt mer tid åt ringandet än det tog att knappra ner orden. Dessutom tyckte de flesta redaktörer att jag var lite småknäpp som skrev så mycket, så jag fick tänka om och skriva lite längre texter istället.

Att sälja in texter är en ganska tråkig syssla. Så tråkig att jag faktiskt en gång lade ut ringandet på entreprenad åt en kollega som sålde in en artikelserie av oss tillsammans – men det var jag som skrev och kollegan som sålde in. Vi tyckte båda att det var världens bästa deal.

Jag tycker fortfarande att det är lika roligt att skriva som när jag började. Nu när jag jobbar med annat under dagarna märker jag i och för sig att ribban plötsligt ligger högre. Alla debatter är inte lika lockande att ge sig in i.

När man tar ett steg åt sidan ser man troligen saker lite klarare. Eller åtminstone på ett annat sätt.

Värderingarna blir annorlunda.

Det mesta är antagligen bra med det. Men i det ständiga skrivandet skapar man också möjlighet för saker att komma ut som annars inte skulle ha blivit av. Det är också anledningen till varför jag hoppat på #blogg100. Jag tycker i och för sig fortfarande att det finns skäl att tänka sig för jävligt noga, men å andra sidan brukar jag nästan alltid tänka först och skriva sedan.

1993 läste jag Stig Björkmans intervjubok ”Woody om Allen”, där Woody Allen berättade om hur han skrev sina filmer. Att han gick långa promenader, tänkte ut en handling, kom på huvudpersonerna och lät dem sedan föra dialogen med varandra i sitt huvud. När historien var klar satte han sig och skrev ned allt.

Så ska jag göra, tänkte jag. Och så har jag gjort sedan dess.